Archive for August, 2010

NYC Dag 2 & 3

Posted in Uncategorized on August 30, 2010 by Boris Ekner

Fredagen spenderades med shopping. Köpte kläder mm. Burlington är en riktigt trevlig bekantskap när det gäller märkeskläder till skäliga priser.

Lördag var det full rulle igen. Damerna var klara med jobbet så nu var det Manhattan som gällde. AnaLorena som bestämt sig för att inte handla till bebisen som är på väg gjorde precis tvärt om. Det gjorde hon i Florida också… 🙂

Marcia köpte presenter till dem där hemma. Sin vana trogen var det Hard Rock Café som gällde.

Promenaden från södra till mellersta Manhattan kändes fortfarande i benen. Vi började morgonen med en turistbuss tur från Times Square ner till södra Manhattan för att där vända upp mot norr igen. Åka turistbuss känns hur larvigt som helst. Men attans vad bra det är. Man får se massor på kort tid, och får dessutom information om vad det är man ser.

Jag gillar bäst att se nya städer på cykel. Man kommer fram hyfsat snabbt och kan stanna var man vill. Näst bästa alternativ är att gå. Nr tre är turistbussen. Vi klev av vid Rickfeller Center, nästan ända tillbaka till Times Square.

S:t Patric’s Cathedral hägrade ett besök. Stort, vackert, imponerande. En stund senare fortsatte vi upp mot Central Park. Nu började hungern göra sig påmind. Hmmm… Bi bestämde att det får bli MacDonalds. Billigt men knappast bra. Vi knatade 7th Avenue norrut, stannade i varenda korsning och spanade. Inte en enda Donken så långt ögat nådde. När man inte vill ha deras käk så ser man dem överallt. Men när det är tvärt om?

Fiket vid Central Park Zoo gav oss hopp. Men ett hastigt överslag av priset för två ‘måltider’ landade på orimliga 120 kr. Vi gick vidare en liten bit till innan vi vände om mot Times Square. Vi såg för lite men tar igen det nästa gång. Nu var siktet inställt på presenter till brorsbarn i Guatemala och vuxna tonåringar i Sverige.

När vi återförenats med AnaLorena och Isa tog vi turistbussen igen för att ta oss mot Empire State Building. Att resa med kvinnor är ett gissel ibland. De har en förmåga att besöka butiker av alla de slag…. Nåja, en och en halv timme senare var vi äntligen framme. Nästan ingen kö. Hiss upp till 80:de våningen. Första kön att traggla sug igenom. Alla erbjöds nu att gå upp sex våningar. Vi som skulle upp till 102 våningen skulle finna vår hiss där.

Jag gick upp i Frihetsgudinnan när jag var 15. Jag gick från Battery till Central Park häromdagen. Klart som 17 att jag gick upp sex våningar nu. Fattas bara annat.

Utsikten från 102 våningen är hänförande. Solen visade sig till hälften på väg ner i öster. Någon liten minut senare var bara en gnutta synlig över horisonten. Dagsljuset tonade sakta bort över staden. Allt fler glittrande gatubelysningar tändes. Vackert är ett gott ord för att beskriva utsikten.

Under tiden som jag och Marcia var i Epire State Building så var AnaLorena och Isa och kikade på The Lion King Show på Broadway. Vi återförenades med de båda efteråt.

Buss till Staten Island mitt i natten. Klockan halv sju skulle flyget lätta. Nu återstod att packa ner allt vi köpt, fördela vikt mellan de olika väskorna så ingen skulle tvingas att betala extra, duscha, byta till fräsha kläder mm. klockan tickade snabbt vidare mot halv fyra då taxin skulle komma. Moster Mimmi hade fixat got kaffe och goda spanska mackor. Mums! Rostat bröd, olivolja, vitlössalt, ost och en skiva tomat. Himelskt got mitt i natten. 

På Newark Airport ville man inte släppa ut mig från landet. För enligt datasystemet krävdes det visum för mig för att komma in i Guatemala! Marcia blev orolig. Fakta är att Jag som svensk och medlem I EU inte behöver visum till varken USA eller Guatemala. Men kvinnan som först skötte det hela förstod inte vad ‘service minded’ är. Hennes manliga kollega förstod bättre.

Saken var den att systemet sade att jag som utlänning behöver visum till Guatemala efter 90 dagars vistelse i landet. Om de vill ha det så är det deras sak att kräva dig på visum efter 90 dagar – sade karln som hanterade vår avgång på flygplatsen, och klickade på ‘OK’ på sin datorskärm. Så var den saken biff och Marcia kunde lugna ner sig… 🙂 Till saken hör att jag behövde inget visum för Guatemala när jag lämnade Sverige i april eller när jag var i Miami i maj månad.

Allt löste sig till slut och vi kunde resa hem. Men det är lite märkligt när man ser på saken … Det är krångligt att ta sig in I USA numera pga 9/11. För en stund trodde jag att det skulle vara lika krångligt att lämna landet… Ska man skratta eller gråta åt det hela?

Jag sover inte på flygplan annat än mycket korta stunder. Det är obekvämt, trångt och bullrigt. Tysta flygplan finns bara på film. I verkligheten bullrar de som bara den. Men nu sov jag. Somnade snabbt och vaknade inte förrän det var dags att landa i Huston. Samma sak på flyget till Guatemala. Vaknade några minuter fore landing. Skönt att flyga så. Sova istället för att känna tristessen som man försöker hålla på avstånd med hjälp av DVD-filmer mm. Sova är bättre. Resan går liksom fortare då… ZZzzzzz….

Känslan av att lägga sig i sin egen sang var såå skön. Somnade vid sextiden för att vakna tolv timmar senare. Lite sömn under dagarna i New York tog ut sin rätt.

Härlig resa. New York är en stilig stad. Intrycken väldigt många just nu.
New York – jag kommer tillbaka.

New York 2010

Posted in Uncategorized on August 27, 2010 by Boris Ekner

Onsdag kväll: Landade i Huston tjugo över fem på eftermiddagen. Kl 7 gick nästa flyg mot New York. Hopplös säkerhetskontroll drog ut på tiden. 4-5 plan hade landat och bildat kö mot kontrollen. Tre officerare jobbade. Några fler kom till slut, men det drog ut på tiden. Det är stressande att sakta men säkert se att vi missat vårt anslutande flyg.

-Om ni missar ert anslutande flyg så bokas ni om till nästa.
-Går det fler flyg till New York ikväll?
-Ni bokas om som jag nyss sade.
-Vi kan alltså se fram emot en natt i flygplatsens vänthall?
Han lämnade oss med en mycket tydlig suck.

Service minded? -Glöm det.

Halv åtta var vi i planet. Om Home Land Securety kan man säga en hel del. Men säg för 17 inte att du ska hit o jobba eller hälsa på vänner några dagar för då drar det ut på tiden med alla följdfrågor. Inbjudningar? Var har de kontoret? Vem ska ni jobba med? Varför dka ni jobba här? Osv osv. Säg istället att du är turist, då går “säkerhetskontrollen” snabbare och utan frågor. Halv åtta var vi alltså i planet mot NYC. Continental höll planet.

Snyggt drag av bolaget måste jag säga. De gjorde lika när jag var i Huston i augusti -09. Väntade på passagerare som blivit försenade. Det är bra service.

Gillar inte att käka på flygplan. Käket är kass och utrymmet att röra sig på litet. Emellanåt är det som att käka i en garderob med tvångströja på. Och så fattar jag inte varför kaffekoppen inte har lock. Köper jag kaffe på macken så har muggen lock så jag inte spiller i bilen. På flyget som guppar kränger och far emellanåt? Nope. Jag bara väntar på den dagen då jag spiller ner mig och sedan får sitta där med kaffe på skjorta och byxor i flera timmar.

Hur som helst…

Kväll över New York är en vacker syn. Den gula gatubelysningen glittrade som diamanter ända bort till horisonten. Min älskade Marcia sov mot min axel.
Njöt av Robyns senaste i lurarna. Underbart. Strax före midnatt landade vi.

Vaknade på Hilton Short Hills vid halv sju. Scrambled eggs, korv och knaprig bacon till frukost. Kaffe och juice. Mullenöö som Robert Broberg sade.

Pendeltåg till PennStation. Tunnelbanan till South Ferry och Battery Park. Knökfullt med folk som skulle över till Liberty Island. Minst två timmar i kö för att se Statue of Liberty på nära håll en gång till – det var för mycket.

1978 var det bara att kliva ombord och åka över. Men efter 9/11 ska allt kollas upp. Suck…. Jag gick därifrån. Siktade på att ta fötterna upp till Penn Station via Broadway och några avstickare. Härlig promenad väntade.

Stegade in på Broadway norrut. Människor, taxibilar, bussar, bilar i mänger. Höga hus. Gamla hus. Stiliga hus. …och mängder av människor. Märkligt hur smällfeta och fula en del av dem är.

World Trade Center och Ground Zero grep tag i hjärtat. Jag var här för 33 år sedan. Inget av det kvar. Ofattbart att det hänt. Ofattbart. Trodde inte att det skulle kännas men jag erkänner att tårarna kom. Gick in i Memorial Center. Gripande stund.

Fortsatte norrut. Gick in i kyrkan i kvarteret bredvid. Som ett mirakel klarade den sig utan skador sägs det. Vacker som en svensk midsommarmorgon är den i alla fall. Lämnade en 5a i kollekten.

Hittade ett Walmarts där jag köpte textiltejp till mina ömma fötter. På en lummig bakgata i Soho fann jag en parkbänk där fötterna fick sitt. Jag kommer att ha ont i flera dagar… 🙂

Madison Park, en pub med riktig öl och wiskey. Samuel Adams Lager och en liten 18 årig Glenlivet. Mumma för en stjäl i en trött kropp med ömma fötter.

New York är en fantasisk stad. Efter nästan 4 timmar till fots har jag än inte nått Times Square. Stort är ett litet ord här. 😉

Väl framme vid Times Square gick hjärnan i cirklar för att se vad som fanns att titta på. Himmel och pannkaka vilket ställe! Och det verkar inte vara någon ände på alla intryck och schysta ställen att kika på.

Kamerorna gick varma. Fotograferade och filmade allt jag kunde. Gled in på MacDonalds för en Big Mac mm. Billiga kolhydrater för en arbetande kropp. Jag var där för att titta. Och det kan du skriva upp att jag gjorde. Lilla svensken i stora staden? -Jäpp. Och ta mig 17 vad han gillade vad han såg!

Fortsatte till södra grinden på Central Park. Nu var fötterna ordentligt ömma.

Vände och gick tillbaka mot Pennstation på W 34th Street. Strax kom första krampanfallet i högra underbenet. Sex timmar till fots tog ut sin rätt. Stod still en stund, andades djupt och stilla för att syresätta muskeln. Det funkade. Gick vidare för att mindre än fem minuter senare få kramp i vänstra benet också. Dubbelsuck… Sänkte farten. Haltade lätt och sakta vidare.

På Pennstation är det inte som hemma. Lätt irriterande och obegripligt att det ska vara så förbannat svårt att skylta så nybörjaren från det ordnade landet i norra Europa kan hitta rätt!

När jag väl hittade en Tv-monitor som visade mitt tåg så fanns ingen plattform angiven. Det var tydligen hemlig information ända fram till några minuter före avgång. Summit boarding at platform 10. Rusade i riktning mot något som borde vara perrong 10. Gissade vilt men rätt under den raska promenaden.

SMS:ade Marcia och bad henne fixa transport från Summit till hotellet. Stängde av luren med 6% batteri kvar.

En knapp timme senare såg jag Hiltonbilen utanför stationsbyggnaden. Marcia hade fixat transporten.

Chauffören en äldre fryntlig herre från East London. Gift sig på senare dagar med en amerikanska och jobbar nu för Hilton Corp. Trivs uppenbart med att köra gäster kors och tvärs genom stan. Han har dialekten kvar. Härligt att höra den igen. 🙂

Avslutade dagen med en hastig halvtimme i poolen, en öl med tillhörande 16 årig Lagavoulin i hotellbaren tillsammans med gulliga hustrun. Sällskap och dryck för vuxna.

Imorgon blir det studier av det lokala utbudet i New Jersey fram till lunch.

Bilder kommer senare.
Klockan pekar på strax på tolv. Dags att lägga sig tätt intill min lilla hustru och somna.

Nattinatti…

Härliga helger

Posted in Uncategorized on August 23, 2010 by Boris Ekner

Fredag kväll tog vi bilen till Antigua. Hotellet är ett av Latinamerikas absolut bästa. Middag och mysig kväll med mängder av levande ljus. Bastant god frukost med planering inför resan på onsdag. Vi checkade ut och tog oss till Guatemala City igen. Vid två var det lunch med familjen. Senare vid halv fem var det fika med vänner som slutade med att vi lämnade restaurangen för att fortsätta hemma hos en av Marcias vänner. Fulla och glada kom vi hem alldeles för sent.

Söndag morgon …. Suck vad tungt det var. Jag somnade om. Skulle ha simmat någon timme och åkt rollerblades men det blev inget av med det… ZzZZZzzzzzzzzz……

Lång tid…

Posted in Uncategorized on August 20, 2010 by Boris Ekner

Det tar för lång tid att lära mig stjäl spanska. Det känns så i alla fall… Jag tragglar på med glosor, verb och substantiv. Men det lossnar liksom inte. Otroligt frustrerande. Vill att det ska gå snabbare. Lilla frun har blivit tillsagd att minska på engelskan till ett minimum och ersätta med spanska. Det är svårt. Känner mig rent av dum av att inte förstå… Suck … gubben är gammal. Men han ska lära sig språket. Basta. Läser Asterix på spanska just nu. Vänder inte blad förrän jag förstått hela sidan. Det tar nästan en timme/sida – men vad gör det. Jag lär mig … tror jag.

Hade en rolig dag på Akademin. Många skratt blev det. 🙂

Det…

Posted in Uncategorized on August 15, 2010 by Boris Ekner

Det är mycket som är annorlunda här. Här bygger man hus som man själv vill. Här litar man på att Amerikansk standard är bra (Det är den inte kan jag avslöja.). Här kör man bil utan körkort och onykter gör inget heller – så länge inget händer. Här skickar staten ut hundratals miljoner kronor varje år i betalning för landets 25’000 bussar som utgör huvuddelen av kollektivtrafiken. När staten betalat ut pengarna så finns ingen som helst kontroll på vad som händer med dem. Givetvis finns det då personer som roffar åt sig allt de kan. Korruptionen är utbredd. Men det är inte att undra på att det finns korrupta poliser när 60% av dem bor i fattiga områden och har en lön på mindre än 4’000 i månaden.

Förra helgen körde vi till familjens fritidshus. Nästan riktig motorväg dit. Bättre svensk landsväg iaf. Bara lite trafik på betalvägar. Hastighetsbegränsningen är som mest 80. Jag passerade flera polisbilar i 140-150 utan att de rörde en min av att vilja ha ett samtal vid vägkanten. Jag vet inte vad polisen har för arbetsuppgift men inte ville de stoppa mig iaf. Gör detta i Sverige och man får en hysteriskt aggressiv uppjagad snut efter sig. Här? -Nä. Lite underlig känsla måste jag erkänna.

Timmarna i poolen fortsätter. Kände inte alls för att simma imorse men gav mig av till träningen ändå. Trettio minuter var jag inställd på. Det blev nittio. Igår var jag tvungen att dra åt livremmen ett snäpp till. Midjan hade krympt. Härlig att konstatera. Jag fortsätter med samma träning imorgon bitti också. Poolen öppnar kl 8 på söndagsmorgnarna. Jag är där.

Natti natti 🙂

Njuter

Posted in Uncategorized on August 13, 2010 by Boris Ekner

Jag njuter av dagar i poolen, njuter av sällskapet min familj bjuder, av sol och sommar, av kurser i Spanska, av livet i det nya landet. Här är livet svårare och enklare än i trygghetens lilla Sverige. Här är det annorlunda. Ibland irriterande, ibland inte. Jag njuter av det ändå och likafullt.

%d bloggers like this: